1 Juni 2010
jag orkar inte bemöta en massa människor just nu, jag orkar helt enkelt inte!
tårarna avlöser varandra och huvudets alla tankar om mamma svämmar över, Nu är det snart bara 1 månad kvar tills jag fyller 25, bara 1 månad och jag fruktar denna dag.. varför kan den inte bara försvinna?
första födelsedagen utan min älskade mamma.
I söndags var det morsdag! hela familjen samlades och tog det bara lugnt denna dagen.
Vi åt en god middag tillsammans och gick därefter upp och la vackra blommor på mammas grav.
Jag gjorde ett hjärta utav röda roser till mamma
mamma vilar under ett hav av vackra blommor och levande ljus.
Saknar henne så! :-(
med mamma i mitt hjärta ♥
Kram Laila
Vad är det som låter?
Sitter ni och gråter?
Brukade jag varje dag gråta,
så kinderna blev våta?
Tänk nu riktigt hårt,
hur många dagar som jag gråt.
För visst gav jag er många skratt,
såväl dag som natt.
Tänk på alla dessa glada stunder,
annars går ni alla under.
Jag sitter här lugnt och stenar ploppar,
tills dess att ni lämnar era kroppar.
Jag har det varmt och soligt,
och önskar er mycket roligt.
Minns mig som jag var,
en glad och solig tjej.
Jag var ju faktiskt väldigt
givmild utav mej.
Missunnar ingen att åter skratta,
det måste ni väl fatta.
Vi älskar ju varandra,
jag, ni och alla andra.
Jag känner att vår kärlek är så stor,
att den räcker länge var vi än bor.
Fyll era dagar och sinnen,
med många glada minnen.
Helt plötsligt står ni alla här,
som höll mig så kär.
Då ska vi åter busa,
och ikapp till badet rusa.
Glöm ej bort,
att livet kan va´ kort.
JAG ÄLSKAR ER,
men jag vet att ni ÄLSKAR MEJ ändå mer.
Firandet är för din skull Laila, du ska göra vad ditt hjärta säger inte som andra säger att du borde.
Bamse kramar från mig till dig.
Beklagar att du har förlorat din mamma.
Så vackert där är vännen!
Hej.
Fick tips om din blogg från en anonym som skrev på min blogg.
Jag har liksom du mist min mamma, min allra bästa vän och undrar hur man kan gå vidare... Min mamma dog förvisso för mindre än en månad sedan, men det känns ändå som om det aldrig kommer att "bli bra" igen...
Beklagar sorgen. Och måste bara berömma det vackra hjärtat i rosor på din mammas grav. Vi firade också morsdag på samma sätt... Det önskar man ingen.
Ta hand om dig.
Mvh Sandra
Kæreste Laila
Så vidunderligt hav af blomster der pryder din mors grav, ingen har nogensinde været elsket som Anne Marie, og hun vidste at I elskede hende. Mange opdager først savnet når ens mor er væk, men I har altid vist det, så vær glad for det, og bagefter kan man ikke, det glemmer mange. Men savnet vil altid være der, et menneske så fuld af kærlighed til andre- , vil altid være et stort savn i meget langt tid . knus og varme tanker Moster