Laila Orheden

För exakt 10 månader och 5 dagar sedan öppnade jag badrums dörren med nytvättat hår och ett stort leende på läpparna, där rakt framför mig satt mamma i soffan och tittade på tv, min lillasyster trängde sig in i badrummet för att borsta tänderna,, ja det var ungefär en helt vanlig kväll hemma hos oss..
när min lillasyster var på väg ner i rummet så sa hon.. godnatt mamma, vi ses imorgon.. jag älskar dig!
och fjant som jag var så sa jag.. mamma jag älskar dig mer än vad Sös gör..

Nu när jag kom ut ur badrummet, så såg jag bara en tom soffa, ett mörkt och kallt hus.. ingen lillasyster som trängde sig in i badrummet och gnällde på mig.. nej huset var bara tomt, så förbaskad tomt och mörk!

Var är du mamma? är det du som blinkar med mina lampor i rummet? var det du som gjorde att en tavla åkte ner i golvet? är det du som lägger en kall hand på min kind om nätterna när jag inte kan sova? var är du min älskade mamma?

Jag är ledsen, ledsen och så otroligt besviken på mitt liv just nu.. jag är trött på allt skådespeleri.. jag är trött på att behöva umgås med människor som jag inte vill umgås med.. behöva vara en person som jag inte vill vara..
behöva le när jag egentligen bara vill gråta! varför får jag inte bara vara mig själv?
jag har inte repat en golfklubba, mist ett husdjur, tappat bort några nycklar..
jag har mist min mamma, och ja, jag sörjer fortfarande henne. och det kommer jag göra hela mitt liv!
Så förlåt för att jag har varit egoistisk de senaste 10 månaderna, förlåt att jag inte har orkat lyssna på er och alla era problem och livshistorier, förlåt för att jag inte kan dela er lycka! förlåt för allt!




Med mamma i mitt hjärta!

/Laila