Laila Orheden

det kvittar egentligen vad jag än gör, så kommer jag alltid vara misslyckad i en persons ögon.. jag är så arg, så förbaskad arg, men mest ledsen.. tankarna snurrar och gråten tar över.. vad har jag egentligen gjort för att förtjäna detta? vad är min läxa? varför blir jag jämnt och ständigt påhoppad och nertryckt utav en person!
jag tävlar inte alls om vem som sörjer mest, den som hade gjort det är ju för f-n dum i huvudet!
tror ni verkligen jag njuter utav att sörja? men vad har jag egentligen för val!?

jag ångrar ingenting i mitt liv, jag har valt att leva precis såhär, och det är mitt val! mitt liv!

jag är inte perfekt, och det kommer jag aldrig att bli, så förlåt mig att jag inte fick godkänt i alla kärnämnena på gymnasiet, och att jag nu måste plugga upp dem på folkhögskolan.. bara för att jag går på folkhögskolan så säger det inte att jag är korkad, korkad och dum hade jag varit ifall jag inte hade gått där! ifall jag inte hade haft ett mål med mitt liv.

jag har ett mål i mitt liv! jag är 25 år gammal! jag har arbetat med människor i alla åldrar, och har sympati för folk! gamla som unga, handikappade och dementa. ja folk i alla storlekar och former.. för vet du vad! jag bryr mig inte om hur folk ser ut! så länge dem är snälla och trevliga mot mig så kommer jag att vara det tillbaka.

det finns en anledning till att människor ser ut på olika sätt, beroende på vad dem har varit med om i sitt liv!


Jag säger bara en sak! TA EN TITT PÅ DIG SJÄLV! GRANSKA DIG NOGA! så kan vi prata om vad ordet misslyckad betyder!


min mamma var en underbar människa, för hon hade inga favoriter!!! hon älskade sina barn exakt lika mycket!

Ta lärdom utav det!

/ Laila

det är mörkt ute, regnet öser ner på mina vita stövlar och mitt lilla svarta paraply, regndropparna blandas med tårarna på mina kinder och faller hejdlöst ner på min mammas grav, här står jag helt ensam, jag försöker sjunga men tårarna tar över! jag är arg på mitt liv, jag är arg för att jag inte gav mamma alla blommorna när hon levde, jag är arg för att jag inte fick chansen att säga hejdå till henne, och jag är arg för att inte har någon som tar hand om mig längre när jag är sjuk. känner mig så ensam, herregud vad jag saknar mamma! hur ska jag klara av ett helt liv utan henne! hur? jag känner mig bara så liten, så otroligt liten här på jorden.


saknar dig mamma ♥

/Laila

Varför måste livet vara så otroligt jobbigt? Jag vill bara bli sådär otroligt glad igen, men vägen dit verkar allt för lång och jobbig! Jag vill bli lycklig, känna fjärilar i magen, ha förhoppningar och vara nyfiken över mitt liv igen..

Jag vill kunna glädjas över små saker, vända ryggen åt folk som är dumma och inte ta allt så jävla personligt!
börja tänka mer på mig själv än på alla andra.. kunna ta kritik och komplimanger..

Jag behöver inte vara bäst i allt jag gör, jag har inget behov av att folk ska se och höra mig.. jag har inget behov av att vara först med något! eller att alltid behöva ha rätt! det enda behov jag har är att vara omtyckt eller älskad utav min omgivningen, och inte som den snygga tjejen i tidningarna utan för den lilla Laila ifrån Västra strö , som jag verkligen är. världen är för ytlig, allt för ytlig för min smak!

Nej livet blir väl aldrig så som man hade tänkt sig!


Nu tror jag minsann att jag ska gå upp till mammas grav och prata lite med henne! Herregud vad jag saknar henne :-(

Kram Laila