18 April 2010

Varför fick jag inte säga farväl?

Tankarna snurrar runt, runt i huvudet på mig, gråten sitter som vanligt som en stor hård klump i halsen,
med en känsla av att något ont har fastnat där..
den ena tår faller ner längst kinden tät inpå kommer den andra ikapp..
hjärtat slår hårdare och hårdare ihopp om att försöka hålla andan och hålla tårarna tillbaka..
i tankarna snurrar frågorna runt, frågor som jag aldrig kommer att få svar på.
Jag ser mig runt i huset, huset som min mamma och pappa en gång byggde tillsammans, ett hus byggd av kärlek till att förvara all derans kärleken i.
Idag består huset utav en massa kärlek och en tung sorg.. en sorg som få förstår sig på..
en sorg som aldrig kommer att läkas i vår familj..

Dagarna går och frågorna blir bara allt fler. sorgen blir bara tyngre och tyngre. och jag vill verkligen inte acceptera att mamma är borta.
jag ljuger för mig själv hela tiden.. för min mamma skulle nämligen aldrig ge sig av utan att säga farväl till mig.. aldrig.. hon måste bara komma hem snart igen! hon måste!



För jag var verkligen mammas lilla flicka.. den där med hennes krusiga bruna buskiga hår framför öronen, blåa ögon. fräknar som om vi hade solat genom en sil, kindben och amorbågs formade läppar.
vi hade nästan samma längd och vikt,, samma storlek i skor, vilken resulterade i att hon tog min kläder och jag tog hennes..

Jag och mamma var verkligen bästa vänner. och jag saknar henne i allra minsta detalj,,
jag kommer ihåg hur min hand låg på hennes panna när hon låg i mitt knä och jag plockade hennes ögonbryn..
hur hennes hår kändes mellan mina fingrar när jag klippte och färgade det..
hennes skratt när jag rakade hennes ben på sommaren och kittlade henne med pinnar och gräs.

Men mest av allt så minns jag mamma som världens bästa mamma, hon gav oss inte bara vårt liv utan hon gav oss sitt liv. hon gjorde verkligen allt för sin familj. och i det är jag henne evigt tacksam för!



Idag fick jag mig en hård stöt i hjärtat, ett reklamblad med en Morsdag kampanj..
- ännu en jobbig dag som väntar en..  :-(

Mamma, jag älskar dig över hela mitt hjärta, har alltid gjort och kommer alltid att göra! Jag älskar dig!
Godnatt, sov så gott! Pussar och Kramar / Laila


Kommentarer
Postat av: Inge Merete Zimmermann

Kæreste Laila

Om nogen forstår dig ,- er det mig, har det precis på samme måde, min forstand kan ikke acceptere at din mor ikke er her mere, og kan ikke forstå hvorfor jeg er her, når hun ikke er, det har jeg ikke lov til, det er uretfærdigt, Laila jeg føler med dig, men hvor gerne jeg end vil kan jeg ikke fjerne sorgen, for den kommer at findes hos mig altid, den vil ikke forsvinde. knus og kærlige tanker moster

2010-04-19 @ 11:20:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback