Laila Orheden

Och jag som trodde att mitt liv inte kunde bli värre :-( men det kunde det tydligen!

Mamma jag behöver dig nu, mer än någonsin ♥
:-(

/Laila

knappt 4 timmars sömn fick jag natten till idag, fick börja morgonen så smått med iskallt vatten i ansiktet, ett glas Coca cola och några droppar Visine.. Usch vilken kämpig natt det var. :-/

Idag har jag fotats för Allers, dessvärre var det mitt allra sista jobb tillsammans med min favorit Stylist/ Journalist Kia, för att om 1 vecka går hon nämligen i pension.
men jag är väldigt glad över att jag fick chansen att träffa henne igen innan hon slutade. vi passade dessutom på att äta en liten trevligt lunch tillsammans på Sofiero.. veckans höjdpunkt!



nä nu ska jag titta lite på min favorit serie 2 ½ män. sen sova.. natti natti.

saknar dig mamma.. puss&kram/ Laila

Jag la mig ner för att sova, tankarna började komma och jag drog täcket över huvudet.. där ser jag mammas ansikte framför mig, och tårarna börjar sakta komma dansande längst min fräkniga kind, jag sätter mig upp i sängen och kollar runt i rummet.. kollar efter min ask med sömntabletter med hejdar mig ganska snart,
Nej jag vill inte ta dom, dom är inte bra för mig, jag vill drömma, jag vill se mamma..
men jag vill se vackra bilder.. snälla låt mig få drömma om alla vackra minnen jag har.

Jag lägger mig ner igen och blundar. tårarna börjar rinna och jag blir så jäkla förbannad på mig själv..
så förbannad av utmattningen av att gråta.. det tär på mina krafter och det är bara huvudet och hjärtat som får ta all stryk..
Jag försöker, jag försöker så innerligt mycket men jag kommer ingen vart.
om ni bara visste hur frustrerande det är! :-/

Det hände en liten märklig grej idag, för det första så fick jag ett jobb i Danmark nästa vecka. men inte vilket jobb som helst, och inte var som helst! Utan nästa vecka ska jag fota ridkläder i Gentofte.
Ja, ni hörde rätt, jag Laila My Juli Orheden ska sitta på en HÄST. vilket jag inte har gjort sedan jag blev avsparkad (2ggr) för 15 år sedan.
För er som inte fattar något nu. så det speciella med det här är att min mamma jobbade och bodde i Gentofte när hon var i min ålder. lite märkligt!
Senare ikväll, när jag gick igenom en mapp på datorn så bland alla mina antecknings dokument så hittar jag en liten ensam bild.. den här bilden.. en bild på mamma när hon klappar en häst!!


vad försöker du säga mig mamma?
Mamma, Mamma gör mig inte mer förvirrad än vad jag redan är!

Jag saknar dig så.. /Laila

Huvudet dunkar, och ögonen är irriterande röda och svullna.. det är otroligt vackert väder ute, men idag känner jag bara för att låsa in mig på rummet. Jag hade behövt gå till skolan idag, men känner mig inte alls stabil för att möta någon utomstående människa överhuvudtaget.. en dörr med nya tankar och besvikelser har öppnat sig!
Med allt jag vill göra och vill visa mamma, jag vet att hon finns här hos oss, och att hon ser allt vi gör.. men det är inte tillräckligt för mig.. Jag vill ha min mamma tillbaka!!!!!!



Saknar dig såå! puss&kram /Laila

Varför fick jag inte säga farväl?

Tankarna snurrar runt, runt i huvudet på mig, gråten sitter som vanligt som en stor hård klump i halsen,
med en känsla av att något ont har fastnat där..
den ena tår faller ner längst kinden tät inpå kommer den andra ikapp..
hjärtat slår hårdare och hårdare ihopp om att försöka hålla andan och hålla tårarna tillbaka..
i tankarna snurrar frågorna runt, frågor som jag aldrig kommer att få svar på.
Jag ser mig runt i huset, huset som min mamma och pappa en gång byggde tillsammans, ett hus byggd av kärlek till att förvara all derans kärleken i.
Idag består huset utav en massa kärlek och en tung sorg.. en sorg som få förstår sig på..
en sorg som aldrig kommer att läkas i vår familj..

Dagarna går och frågorna blir bara allt fler. sorgen blir bara tyngre och tyngre. och jag vill verkligen inte acceptera att mamma är borta.
jag ljuger för mig själv hela tiden.. för min mamma skulle nämligen aldrig ge sig av utan att säga farväl till mig.. aldrig.. hon måste bara komma hem snart igen! hon måste!

För jag var verkligen mammas lilla flicka.. den där med hennes krusiga bruna buskiga hår framför öronen, blåa ögon. fräknar som om vi hade solat genom en sil, kindben och amorbågs formade läppar.
vi hade nästan samma längd och vikt,, samma storlek i skor, vilken resulterade i att hon tog min kläder och jag tog hennes..

Jag och mamma var verkligen bästa vänner. och jag saknar henne i allra minsta detalj,,
jag kommer ihåg hur min hand låg på hennes panna när hon låg i mitt knä och jag plockade hennes ögonbryn..
hur hennes hår kändes mellan mina fingrar när jag klippte och färgade det..
hennes skratt när jag rakade hennes ben på sommaren och kittlade henne med pinnar och gräs.

Men mest av allt så minns jag mamma som världens bästa mamma, hon gav oss inte bara vårt liv utan hon gav oss sitt liv. hon gjorde verkligen allt för sin familj. och i det är jag henne evigt tacksam för!



Idag fick jag mig en hård stöt i hjärtat, ett reklamblad med en Morsdag kampanj..
- ännu en jobbig dag som väntar en..  :-(

Mamma, jag älskar dig över hela mitt hjärta, har alltid gjort och kommer alltid att göra! Jag älskar dig!
Godnatt, sov så gott! Pussar och Kramar / Laila