Laila Orheden

Alla vet vi hur det känns att mista någon, det kan vara en förälder ett syskon en släkting en kär vän eller kanske ett husdjur. Den 1 oktober 2009 miste jag den personen som stod mig allra närmst, hon var min allra bästa vän, min älskade mamma. Mamma fick en hjärtinfarkt 15 minuter efter jag hade gått ut genom dörren.

Sorgen efter mamma har varit lång och otroligt smärtsam, timmarna hos min kurator kan man inte längre räkna på två händer, och det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Jag har precis nått en gräns då jag inte gråter över mamma varje dag, och för mig så är det ett otroligt stort steg för mig.
Som 26 åring har jag redan genomgått min livskris, krisen som ifrågasatte mitt liv här på jorden, och som fick mig att börja undra över vad egentligen meningen med livet var.

Mamma brukade säga att visst gjorde det ont när hon miste sina föräldrar och syskon, men att hon inte visste vad hon skulle ta sig till ifall någonting skulle hända hennes barn.

Visst har sorgen efter min mamma varit otroligt svår, men när jag tänkte efter så skulle jag känna precis så som mamma kände, ja vad hade man egentligen gjort ifall man mist ett barn?

Bara tanken över att föda ett sjukt barn med hjärtproblem, att se det lilla barnen kämpa för sitt liv, att känna en maktlös känsla över att inte kunna rädda sitt eget barn. för mig skulle det vara mitt livs största mardröm.

Jag har själv inga egna barn och jag känner förtillfället inga hjärtsjuka barn. men livet är dessvärre som en rysk roulette, det kan drabba mig lika mycket som det drabbar någon annan.
Hade det varit jag så hade jag önskat att allt fler människor hade brytt sig.. "en för alla, alla för en"

Hjälp mig att hjälpa andra ♡

Stöd hjärt och lungfonden, så att fler hjärtan får klappa ♡

Lailas Hjärta